Har du någon gång önskat att du inte haft handikappet?
2014: Ja, när jag var mindre hade jag jättedåligt självförtroende pga. Hela mig och inte bara handikappet. Men sen jag började blogga började mitt självförtroende byggas upp och jag vågade göra de sakerna som jag ville trots mitt handikapp, byta till vanlig skola, konfirmera mig osv. Så nu är det inget hinder. Det är bara vi själva som kan påverka ens liv och jag tänker leva precis som jag vill trots handikappet.
2024: Det händer väldigt ofta och tyvärr har det ökat nu när jag blivit vuxen. Det var tufft att ha en CP-skada i tonåren. Bland annat hade jag svårt att få killar. Jag såg hur mina tjejkompisar blev kära och dejtade, medan jag drömde om min första kyss. Att förminska tonårsproblem är fel. Självklart kan det vara jobbigt med skolan, vänner, kärlek och komplex över sin kropp. Tonårsproblem är riktiga problem och ska tas på allvar.
Däremot upplever jag att det är svårare att vara vuxen och ha en CP-skada av praktiska skäl. Mitt sociala liv har blivit bättre. Jag har mina vänner, har dejtat en del och har det enkelt när jag träffar nya personer. Vuxna människor är mycket mer förstående än vad jag upplevde att mina jämnåriga var i tonåren. Men när det kommer till vuxensaker som att skaffa jobb, bostad och få ekonomin att gå ihop upplever jag svårigheter på grund av mitt handikapp. Just nu är jag i en fas i livet där jag satsar på min utbildning. I höst ska jag läsa journalistik på Jakobsberg och nästa år är planen att läsa modevetenskap på universitetet. Under mitt år på Kaggeholm fick jag aktivitetsersättning vid förlängd skolgång eftersom jag inte hade en gymnasieexamen. Nu har jag det vilket gör att jag inte får bidrag från Försäkringskassan. Jag har jättesvårt att få jobb så att ta studielån är osäkert för mig för jag vet inte om jag kan betala tillbaka. Där ställer min CP-skada till det och jag önskar att Sverige förbättrar möjligheterna till studier för personer med handikapp. Tyvärr är arbetsmarknaden hård för oss och en utbildning kan stärka vårt CV.
Jag känner också svårigheter när det gäller att skaffa bostad. När jag och Alex skulle köpa lägenhet letade vi länge. Vi behövde tänka på att lägenheten skulle passa mig och samtidigt vår budget. Anledningen till lägenhetsköpet var att vi ville bo ihop vilket inte var tillåtet i min gamla lägenhet eftersom den var till för personer med handikapp. Efter att ha förlorat många budgivningar var vi på ytterligare en lägenhetsvisning. Lägenheten var inte perfekt då badrummet var litet men vi gick ändå. Mäklaren berättade hur andra i området hade gjort om badrummet och det lät jättebra så vi slog till.
Dagen efter flytten ansökte jag om bostadsanpassning men fick avslag med anledningen att jag inte hade valt bostaden med omsorg. Att kommuner behöver ha riktlinjer köper jag. Däremot upplever jag att de inte lyssnade på varför jag köpte bostaden eller tog hänsyn till min budget. Jag överklagade men den gick inte igenom.
Jag är livrädd inför framtiden. Att bli mamma är något jag drömmer om och jag vet att vi skulle bli världens bästa föräldrar. Dock så vet jag vilka fördomar som mammor med handikapp får höra. Jag är beredd på att ta skit men det ska inte vara så. Att folk tar för givet att man missköter sitt barn och i vissa fall anmäler till socialen bara för att mamman har ett handikapp är ofattbart.
Så ja, ju äldre jag har blivit desto mer har min syn på mitt handikapp ändrats. Vissa saker har blivit enklare medan många saker har blivit svårare. Jag säger ofta att jag vill ha ett normalt liv med normala problem. Det är så svårt att acceptera min CP-skada när samhället är så här och det tror jag också många andra känner
Comments