Idag vaknade jag vid nio av att telefonen ringde. Det var permobilsnubben, som jag och Alex kallar honom. Förra veckan, när jag och Alex, var i stan började permon låta konstigt. Vi trodde att det bara var något skräp som hade fastnat i hjulet och gick vidare. Några minuter senare upptäckte Alex att det vänstra bakhjulet satt löst. Då fick jag panik. Vi var ju i stan och är vana vid att åka pendeltåg. Så ja, det var bara att boka en färdtjänst hem. Jag ringde hjälpmedelcentralen direkt när jag kom hem. I helgen var vi på Octoberfest och jag tog min manuella rullstol. Jag hatar den. På grund av mina svaga armar kan jag inte köra den själv och blir därmed ännu mer beroende av min assistent. I måndags gick dock min manuella rullstol också sönder. Jag ringde tillbaka till hjälpmedelcentralen och sa att jag var fast här hemma då mina stolar inte fungerade. Till svar fick jag att de hade tio dagar på sig att komma och laga dem. "Fuck that!", tänkte jag och ringde direkt till permobil. Idag kom den så kallade permobilsnubben och hämtade permon. Han sa att den skulle vara klar imorgon. Nu, för bara tio minuter, sedan kom han tillbaka. Jag är så glad. Imorgon ska jag ju på uppstartmöte med Myrorna så jag hade smått panik.
När permobilsnubben hade varit här så åt jag frukost. I vanlig ordning kollade jag på Bachelor under tiden som jag åt min äggmacka. Min morgon är helig för mig. Jag behöver minst en och en halvtimme på mig varje morgon. Sista året i gymnasiet vaknade jag ungefär femtio minuter innan första lektionen. Jag gick upp, bokade en direktfärdtjänst, tog på mig mjukisar, åkte och köpte frukost i kafeterian. Nu förstår jag inte hur jag inte dog av stress då. Allt är tvärtom nu. Jag behöver verkligen min morgonritual. Annars blir jag arg.
Under min morgonritual ställde jag och Alex oss i biljettkö. Idag klockan elva släpptes nämligen biljetterna till Sweden Rock nästa år. Sommarens line ups är guld, troligen eftersom att festivalen fyller trettio år. Hittills har de släppt fyra band - Mötley Crüe, Iron Maiden, Def Leppard och Ghost. Jag har sett de banden redan men jag är så taggad ändå. I mean, jag har sett Håkan Hellström åtta gånger men gråter fortfarande lika mycket under dem kvällarna. Nästa år ser jag mest fram emot Mötley Crüe. De var ett av dem banden som fick mig att börja älska rock när jag var sexton. Har ni sett deras film The dirt på Netflix? Om inte, gör det. Den är så himla bra, och sjuk.
När vi hade fått våra biljetter på mejlen började jag att jobba. Jag ska börja att satsa mer på Reels. Att göra och redigera videor är ett stort intresse för mig. Men eftersom jag lätt känner mig till besvär om jag behövt hjälp har jag skjutit det åt sidan. Nu har jag en ny assistent, Yoella. Yoella jobbar själv som Influencer och det känns väldigt skönt. Hon förstår yrket och kan lättare ta till sig mina instruktioner. Men framför allt tycker hon att det är kul. Jag har roligare och gör ett bättre jobb med en assistent som också tycker att det är kul. Idag har jag planerat tre videor som jag ska filma imorgon.
Nu har jag precis ätit middag och ska tvinga Alex att se på film med mig. Imorgon ska jag upp väldigt tidigt. Förutom att filma och ha uppstartmöte måste jag till The Body Shop för att hämta produkter till ett samarbete.
Vi hörs på måndag, ha en fin helg!
コメント