Sista dagen i Hedemora och drömmar om en skrivarstuga

Idag (söndag) är vår sista dag här i Hedemora. Vårt tåg hem går klockan 20.30. Jag kommer att sakna denna magiska plats. Som ni vet älskar jag Stockholm och storstadspuls. Så det förvånar mig att jag blev så förälskat i denna plats som jag blev. Det har varit så underbart att skriva här. Naturen, tystnaden och lukten har inspirerat mig så mycket.

När jag var 17 år och fick min skrivarkärlek började jag att drömma om en skrivarstuga. Den skulle vara liten, ha en liten soffa till min assistent, ett gammalt skrivbord och en vinylspelare. Och såklart, massor med rosa dekorationer. Jag har kollat smått på kolonilotter under åren. Men kön är lång och man behöver ha ett odlingsintresse. Jag vill inte odla. Jag vill bara ha en mysig stuga att skriva i. Min farmor har en stuga utanför stan. Så jag ska fråga om jag får vara där ibland.

Idag vaknade jag vid 11. Jag åt frukost och tog en dusch. Sedan gick vi till fiket som grannarna har. Vi åt våfflor och gick och kollade på djuren. Jag sa hejdå till den fina ponnyn som jag hälsade på häromdagen.

Jag och Alex storebror Andreas

Grisen Olivia som går omkring på gården

Just nu sitter vi och bara tar det lugnt. Jag sitter och planerar lite blogginlägg som ska ut i veckan. Jag har fått en sådan skrivarglädje på sistone. Det gör mig så glad! Jag var sju när jag lärde mig att skriva. Jag skrev historier, låtar, dikter och till sist började jag att blogga. Men när jag var 19 år och träffade mitt ex tappade jag allt. Jag tappade mina vänner, drömmar, passioner och ja, mig själv helt enkelt. Jag blev en annan person, en person som kämpade för att vara mogen och duga. Jag anpassade mig efter hans drömmar och mål. När jag var 21 gjorde vi slut. Men det har varit en lång väg till att hitta tillbaka till mig själv. Det mesta var kaos. 2019 började jag att göra Youtubevideor. "Ingen läser bloggar längre tänkte jag". Det var kul att hålla på med Youtube. Men sakta men säkert blev det mer jobbigt än roligt att vara med på plattformen. Plattformen blev en plats som bara handlade om drama och pengar. Jag fick även kommentarer där människor hånade mitt tal ofta. Sedan tog skapandet av videorna hela min tid och energi. Jag var konstant stressad och hade ångest. Nu är det åtta månader sedan jag la upp en video sist och jag mår så mycket bättre. Det är även nu jag har börjat inse hur mycket jag har saknat att blogga. Detta är ju min egen värld som jag styr över. Natalies värld helt enkelt.

Här är förresten några bilder från tomten här!