I dag vaknade jag av mig själv vid 05.00. Det händer ibland. Vissa dagar vaknar jag av smärta, vissa av ångest och vissa bara för att kroppen bara känner för det. Jag hatar det. Även om jag oftast har somnat innan midnatt så behöver min kropp mer än åtta timmars sömn. Min kropp behöver återhämta sig efter en dag med massor av spasticitet. Jag behöver också äta insomningsmedicin för att kunna sova. Därför är det jätteirriterande när jag vaknar så tidigt och inte kan somna om. Jag kan ju inte direkt ta min medicin fyra timmar innan jag ska kliva upp. Att gå upp så tidigt kan jag inte heller göra. Då blir min kropp för trött innan lunch. I dag vaknade jag av panikångest, av någon anledning. Jag gick upp, drack lite och satte på Morden Family. När mina ögon höll på att stängas la jag mig på Alex bröst och somnade.
Strax efter 09.00 gick jag upp. I vanlig ordning åt jag frukost, scrollade på TikTok och kollade på tv. Jag behöver verkligen den tiden på morgonen. Att stressa i väg fungerar inte för mig. Jag behöver få ta det lugnt, andas och framför allt dricka mitt heliga kaffe. Vid 10.30 började jag att göra mig iordning för att åka till stan. Jag duschade, fixade håret och valde kläder. Dagens outfit blev en rosa polo och en gul kofta från H&M. Till det hade jag min gråa kjol som jag köpte på Arkivet i höstas. Jacka blev min rosa från H&M och till det ett par “fejk Uggs” som jag fick när jag fyllde år i november. När jag var “dressed for success” tog jag en taxi in till stan där jag skulle ha ett möte gällande en praktikplats.
Jag och Alex, som var dagens assistent kom till Mariatorget redan vid 12.30. Mötet började inte först en timme senare. I tonåren var jag urdålig på att passa tider. Jag var sen till varenda lektion i skolan och blev alltid kallad till min mentors kontor. Men detta är något jag har jobbat jättehårt med. Kanske lite väl hårt. Nu är jag världens tidspessimist. En gång kom jag två minuter sent till jobbet och fick ångest. Som tur är Alex likadan så han förstår mig.
Mötet var hos Spoon. Det är en mediabyrå som hjälper olika redaktioner med att lyfta personer som oftast glöms bort, kort sagt. Där träffade jag en kvinna, M, som delade min passion för journalistik och inkludering. Det syntes i hennes ögon. Vi pratade lite om vad de gjorde och jag fick se deras kontor. När jag kom upp till kontoret slog mitt hjärta dubbla slag. Alla datorer, poddrum, allt. Jag älskar media. Det är bara det jag har mitt sikte på att jobba inom. Även om jag tar andra jobb tills jag får mitt mediejobb så kan jag inte tänka mig något annat senare i livet. Det finns liksom inte. Så att se kontoret var som att komma till paradiset. T.o.m Alex sa hur han såg gnistan i mina ögon. Här vill jag vara, tänkte jag. Här vill jag vara.
Mötet gick jättebra. Tanken är att jag ska ha en betald praktik som journalist. Jag kör stenhårt på en sak som min faster sa för mer än tio år sedan. Meningen löd “Det är bättre att vara glad och bli besviken. Annars finns det risk att det inte blir någon lycka alls.”. Jag älskar det ordspråket. Man ska ta saker som det kommer och våga att vara glad. Men framför allt ska man tro på sig själv.
Jag hoppas och tror att praktiken blir av. M skulle höra av sig nästa vecka sa hon. Men några timmar senare kom mejlet som fick mig vilja att skrika. M hade precis varit på ett möte där hon fick veta att Svenska Moderådet söker nya praktikanter med olika perspektiv och att jag ska kontakta dem.. Jag har fått deras mejladress. Så att parallellt med att M kollar hos Spoon ska jag också kolla med Moderådet.
På kvällen har jag och Alex varit med Rikard. Vi var på Hard Rock Café och bara umgicks. Jag kom hem vid 20.00 och satte mig direkt med detta inlägg. Nu ska jag äta och sedan sova. Imorgon ska jag formulera världens bästa mejl till Moderådet. Gud, håll tummarna nu hörni!
Comments