För många betyder måndagar pest. Man börjar skolan, går till jobbet och lämnar den sköna helgen utan måsten. Jag förstår dem som känner ångest inför veckan. I högstadiet var jag utfryst av hela min klass. En ny vecka betydde yttligare en vecka av att sitta ensam vid bänken och i matsalen. Det var yttligare en vecka där jag fick kämpa för att försöka få min mentor att förstå hur jag behandlades. En yttligare vecka då min mentor sa "tuff luck" och struntade i mina känslor. En yttligare vecka där jag grät direkt att jag hade kommit hem efter skolan.
Nu är jag snart 26 år (på torsdag faktiskt!) och min måndagsångest har försvunnit. Efter att ha haft helg varje dag i tre år ser jag fram emot en ny vecka. Jag känner mig taggad på något sätt. Varje måndag planerar jag min vecka. Även om det inte blir som jag har planerat är det viktigt för mig att få planera. Jag tror att det är bra för oss med psykisk ohälsa och handikapp, som nedsätter orken, att våga göra upp planer.
Jag har en väldigt bra period i min psykiska ohälsa just nu. Men däremot har jag haft den värsta CP-perioden i mitt liv. Min vänstra arm är, rent utsagt, för jävlig just nu och varit det sedan september. Den är all over the place och jag har så mycket muskelspänningar. Jag har inte kunnat läsa och hålla i min bok, blogga eller ha kul med mina vänner. Min kompis fyllde år för två veckor sedan. Vi åt på resturang och gick till Golden Hits efter. Jag hade ont hela kvällen men jag ville verkligen fira henne. Men vid elva sa min kropp stopp och jag åkte hem. Jag svimmade nästan i hallen. I onsdags var vi på bio och såg Smile. Jag såg knappt filmen. Istället var jag upptagen med att hitta en ställning där kroppen var still. Några i salongen kollade på mig och jag ville gråta av skam.
I fredags var jag och Alex och badade. Min kropp är mycket bättre nu. Men såklart fick jag mens igår så nu kan jag inte bada. Tamponger är jag inte bekväm med. Så nu får badet vänta ett par dagar. Bajs också!
Men som sagt det är viktigt att jag vågar planera saker inför kommande veckor. Även om saker kanske inte blir av kan jag inte låta mitt liv stoppas på grund av min CP. Så hur ser min vecka ut? Jo, det är en extra speciell vecka!
Måndag: Idag har jag vilat då jag har känt mig lite sjuk. Jag har också lagt upp en video på Instagram och ja, nu bloggar jag.
Tisdag: Vila, göra matlådor och försöka att skriva onsdagens blogginlägg.
Onsdag: Jag börjar att jobba på Myrorna! Ni förstår inte hur taggad jag är. Jag har räknat dagarna till den här dagen. Mitt första arbetspass är 13-15.30 i butiken.
Torsdag: Jag fyller år! På dagen jobbar jag i webbshoppen 13-15.30. På kvällen blir det nog bara att vila och mysa med Alex.
Fredag: Vila och fixa för min födelsedagsfest.
Lördag: Fest med kändistema. Jag har köpt så fina ballongen, en röd matta och ska pynta massor. Som tur kommer mamma och hjälper mig på dagen så jag kan spara på mina krafter. Vi älskar att pynta! Dock krockar vår kärlek till att pynta och ofta kommer våra latinas i oss och vi blir sura på varandra istället. Haha!
Söndag: Vila!
Hur ser er vecka ut?
Commentaires