Lolapaloza 2022 när jag samarbetade med Humana
Jag borde skriva en nyhetsartikel. Jag borde visa mina journalistiska kunskaper. Jag borde skriva en lång text och inte blanda in mina känslor. Men här sitter jag. Jag är rädd. Jag är rädd för vad som komma skall. Rädd för att detta ska förstöra min vår och sommar. Jag är rädd för att förlora en extra familj som jag har haft sedan jag var nio år. Men jag är också rädd för mina tjejers, aka assistenters, skull. Jag har inte hunnit processa detta och samla djupdykande information. Så jag skriver från hjärtat.
Idag vid 15-tiden plingade mobilen till. Det var en notis från Aftonbladet. De senaste dagarna har jag hållit ett extra öga på Aftonbladets notiser. Detta för den våldsvågen som sker just nu, och ännu mer för att den kom till min ort i helgen. Men istället för att läsa om ännu en person är skjuten stod det något annat. “Humana förlorar tillstånd för hemtjänst”, stod det. Nu låter jag ego. Men att det stod “hemtjänst” lugnade mig lite. Men i ingressen stod också “personlig assistans”. Mitt hjärta slog extra slag. Magknip. Ångest. Chock.
Kortfattat har Humana förlorat sitt tillstånd för att bedriva bland annat personlig assistans och hemtjänst. Detta är på grund av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) fått ett flertal anmälningar från Försäkringskassan sedan 2020. Humana ska överklaga. Men som läget ser ut just nu får Humana bara driva verksamhet till den 10 februari. Nedan hittar ni länkar om ni vill läsa vidare.
På torsdag är det min sista dag på Myrorna. I februari skulle jag vara stressad och söka jobb. Men istället oroar jag mig för att jag inte har assistans om tio dagar.
Det finns mängder av assistansbolag i Sverige, som tur är. Men att ett annat bolag skulle ta sig an hela min assistans på tio dagar känns väldigt långsökt. Det är ju inte som ett mobilabonnemang som man kan fixa online direkt.
Jag vet inte mer jag ska säga mer än att det känns skitjobbigt. Humana har haft hand om min assistans sedan jag var nio år. Jag har vuxit upp med dem. När jag har mått dåligt har de hört av sig, de bjöd mig på lunch när jag tog studenten, skickat personliga födelsedagspresenter och blommor när jag och Alex förlovade oss.
Att kommentera anmälningarna kommer jag inte att göra. Jag känner inte att jag har nog med kött på benen för det. Men ja, jag hatar denna ovissheten.
LÄS MER:
コメント