Hej fina ni!
Är det bra med er? Jag mår inte alls bra idag. Så funkar min psykiska ohälsa. Ena dagen känner jag mig som the queen of the world, andra dagen kommer jag inte upp ur sängen. Det började redan igår kväll. Jag hade skrivit ett jättebra blogginlägg som jag var så stolt över. Feedbacken var också jättefin. Tack! Men efter det kom ångesten och gråten i halsen. Jag hade planerat att belöna mig själv med att spela The Sims. Men istället så lade jag mig vid åtta.
Idag skulle jag egentligen skriva ett inlägg om mina favoritoutfits från årets Guldbaggegala. Men då jag inte har ett företag kan jag inte registrera mig på TT och få ut bilderna. Jag får se om jag startar ett företag. Tanken för 2023 är ju att bloggen ska bli som ett magasin där jag, bland annat, skriver om galor. Vore det kul tycker ni?
Guldbaggegalan var min enda plan att skriva om idag. Mina andra bloggidéer är för långa och då jag skrev ett inlägg på över tusen ord igår vill jag inte att det blir så mycket idag. Dessutom hinner jag inte någon av dem idag. Jag försöker att variera inläggens ämnen och längd så mycket som möjligt. Inläggen ska även komma ut innan 21. Jag var nära på att inte blogga idag. Men så tänkte jag “Nej Natalie, skriv om din bajsdag. Visa verkligheten.”
Idag har jag haft en bajsdag, rent ut sagt. Jag, Alex och Maya har legat och kramats i sängen. På eftermiddagen var vi och klippte Mayas klor. Hon var så himla duktig! Att klippa klorna är inte hennes favoritgrej. Men hon har verkligen utvecklats. Nu tar det knappt tio minuter. Dessutom, kan vi diskutera veterinärer? Vilka underbara människor! De veterinärer jag har träffat är så otroligt varma. De är så tålmodiga och ser verkligen Maya, i detta fall, som en individ och inte bara som ett husdjur. Usch, jag hatar ordet “husdjur”. Jag vet att Maya är en hund. Eller tja, jag brukar diskutera saker med henne när Alex inte orkar prata om Bachelor med mig. Men generellt vet jag att hon är en hund. Dock är Maya min bebis, mitt allt. Jag och Alex kallar henne för vår pälsdotter. Hela vår familj ser henne som en familjemedlem. Därför känns det skönt att veterinärer ser henne som Maya och tar allt i hennes takt. Jag var så stolt över henne när hon hade klippt klorna så jag lade upp det på Instagram. Japp, jag är en sådan där mamma!
Efter veterinären lades vi oss i sängen igen till typ nu. Alex äter så jag passar på att blogga. Jag tänker att jag kämpar på med bloggen måndag till torsdag och sedan tar helg. Låter det bra? Skriv gärna förslag på vad ni vill läsa om.
Apropå ingenting så har jag skaffat LinkedIn. Där tänkte jag posta mina artiklar (inte vanliga blogginlägg) för att nå ut till olika redaktioner. Journalistbranschen, här kommer jag!
コメント