Klockan var åtta när jag slog upp mina ögon. Solens strålar lös genom persiennerna medan min mage fylldes med nervositet. Idag var det dags. Idag skulle jag börja i skolan igen. Jag satte på kaffebryggaren och bredde två ostmackor, men jag var för pirrig för att äta. Som ett försök att lugna ned mig satte jag på Håkan Hellström i mina hörlurar samtidigt som jag gick mot garderoben för att välja kläder. Dagens outfit blev en ljusgrön blus från Monki och en ljuslila kjol som jag förälskade mig i när jag gick förbi Uniqlos skyltfönster i Kungsträdgården förra våren. Alex tyckte det var galet att köpa en kjol för femhundra spänn och visserligen hade han rätt. Men jag kunde verkligen inte stå emot. Den var helt perfekt och nu hade jag burit den så mycket att timpriset var på ett par öre.
Jag tog pendeltåget till Odenplan. Att lita på att en taxi skulle komma i tid var otänkbart idag. Dessutom lyste solen över stockholmsmorgonen och jag passade på att ladda upp med D-vitamin inför vintern. På pendeltåget märktes det tydligt att sommaren snart var över. På sätet framför mig satt en pappa med hans dotter som bar på en rosa ryggsäck med Hello Kitty på. Hon såg så stolt ut, så stolt över att nu skulle hon börja i skolan. Några säten bort satt ett tjejgäng. De hade felfria outfits och deras parfymer luktade fruktigt och blommigt, troligen var det Bombshell från Victoria’s Secret. Samtalet de hade handlade om deras oro över att ångra sitt gymnasieval och att den där Kim skulle börja i samma klass som en av dem. I tågets ingångsområde stod en medelålders kvinna klädd i vit skjorta och en svart lång kjol. Hon pratade i telefon om nervositeten inför nya jobbet men att hon också såg fram emot att prova något nytt. Tåget var fullt av flickor, tjejer och kvinnor som alla var på väg mot något nytt. Jag kopplade in mina hörlurar, slöt mina ögon och fylldes av ännu en dos av förväntan.
Under våren hade jag sökt till journalistlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. Men eftersom jag inte hade fullständiga gymnasiebetyg blev jag satt som reserv. Att få det beskedet tog hårt på mig. Egentligen är det ju självklart att behöva ha en gymnasieexamen för att komma in på eftergymnasiala utbildningar och jag borde varit glad att jag sattes på reservlistan. Att studera kärnämnena hade aldrig varit min grej. I grundskolan kämpade jag hårt med att förstå matten och koncentrera mig under fysiklektionerna. Mina dåliga betyg från högstadiet och gymnasiet hade nu fått mig att känna att jag var för dum för skolan. Däremot var min dröm att bli journalist för stark för att bara ge upp. Detta fick mig att göra en likgiltig ansökan till ”allmän kurs” på Kaggeholms folkhögskola.
Inom mig fanns blandade känslor. Jag kände en rädsla över att inte klara det, både fysiskt och mentalt. På grund av min CP-skada hade jag haft svårt att hålla igång en heldag. Jag fick ont och kunde knappt äta middag eftersom jag var för trött. Mest var jag däremot rädd över att min psykiska ohälsa skulle bli värre av att ha en sysselsättning på heltid. Under hela mitt liv hade jag haft ångest varje dag. Andra året på gymnasiet blev det värre och jag gick in i en djup depression. I princip hela det året bodde jag i sängen. Jag åt ingenting, gick knappt på toaletten och min vardag innehöll att variera mellan att kolla på skitkanalen TLC och gråta. Ärligt talat så förstår jag inte hur jag klarade den perioden.
Jag har mått bättre sedan dess. Men det har ändå varit tungt. Mitt mående har varit en automatisk jojo som åkt upp och ned. I perioder har jag testat att jobba eller plugga på Komvux utan positiva resultat. Nu förstår jag att jag inte var redo än. Min psykiska ohälsa behövde längre tid på sig att bli bättre, en längre tid att få läka utan stress.
Jag kände mig redo att studera mot en gymnasieexamen. Men ändå fanns rädslorna där. Skulle jag förstå matten? Skulle jag kunna koncentrera mig på lektionerna? Och skulle min CP och psykiska ohälsa fixa detta? Jag var rädd, riktigt rädd. Men ändå gick jag in genom dörren med det stora K:t på, utan att veta vilket fantastiskt år det skulle bli.
Comments